Chris

Chris Sjögren

I våras var jag med på min andra #HRunconf. Det var en upplevelse som jag fortfarande har stor nytta av. Framför allt blir jag så taggad när jag tänker tillbaka på den.

Kul_skylt_bloggPå #HRunconf finns det hela tiden ämnen att lära och samtala om och diskutera kring. Hela konferensen präglas av ett intensivt utvecklande av både personer och kunskap. Alla är nyfikna och generösa. Energinivån är på topp och engagemanget syns i röda kinder och glittrande ögon hela tiden. Vilken fantastisk vitamininjektion! Samtidigt är stämningen vänlig och tillåtande. Det är helt OK att inte veta hur man ska göra, att bara flyta med och snappa lite här och där. Ingen dömer, men många bjuder in till samtal, och skratten ljuder ofta och äkta. Det här med okonferens är nytt för några och hemtamt för några. Resten känner igen sig men är osäkra och får här en skjuts framåt i att våga kliva fram och ta för sig och dela med sig.

Energinivån är på topp och engagemanget syns i röda kinder och glittrande ögon hela tiden.

Sedan går man därifrån med massor av olika sorters idéer och ny kunskap. Och ett utökat kontaktnät förstås. Så viktigt! Själv kom jag för några år sen hem från #HRunconf med idén att införa en okonferens på min avdelning. Jag jobbar på en stor utvecklingsavdelning där vi hela tiden har behov att lära oss av varandra. Den här formen skulle passa väldigt bra för oss. Tanken hade grott sedan några år när jag stötte på den i olika agila sammanhang.  Jag hade sett konceptet praktiseras med framgång på Agila Sverige, men inte riktigt hittat formen för hur det skulle fungera hos oss. Men på #HRunconf i Kista 2013 såg jag upplägget med nya ögon, och sedan dess har vi på utvecklingsavdelningen en okonferens minst en gång om året, ibland oftare.  Vi har gjort vissa anpassningar och kallar vårt koncept ”knytkonferens”, eftersom det liknar ett knytkalas där alla har med sig sina godbitar att bjuda på.

Men en konferens som är inriktad på HR, hur passar det för en chef?
Jo, det passar alldeles utmärkt. HR står ju för human resources,  och vilka har jättestort behov av att få mänskliga resurser att fungera? Just precis, chefer och ledare. Den här konferensen träffade rätt för mig som ledare. Precis som jag såg att den träffade rätt för HR-specialister och HR-chefer, rekryterare, verksamhets- och affärsutvecklare, VD:ar, marknadschefer, projektledare, förändringsledare och många andra. Det är nog så enkelt att det är en konferens för folk som jobbar med människor. Kanske är det t o m så att HR snarare handlar om mänskliga relationer än om mänskliga resurser, men det är en annan fråga. Kanske ett ämne för en spårledare på nästa #HRunconf?

Extra nyttigt blir det förstås när gruppen tillsammans blir en källa till information och en smältdegel för idéer. Då blir det inte bara nyttigt, utan också väldigt roligt.

Som chef på en sån här okonferens får jag som spårledare världens chans att öva på mitt ledarskap. Tänk vilken möjlighet att få leda en tillfälligt sammansatt grupp där många i gruppen är helt okända för mig och för varann. Supernyttigt och kul! Samtidigt får jag möjlighet att ställa just de frågor jag själv vill ha svar på. Extra nyttigt blir det förstås när gruppen tillsammans blir en källa till information och en smältdegel för idéer. Då blir det inte bara nyttigt, utan också väldigt roligt.

Gridden_bloggI år passade jag på att samla på mig lite råd och erfarenheter kring ämnet Agilt HR. Det blev mycket givande och uppskattat och passar bra in i den verksamhet vi bedriver på utvecklingsavdelningen, där mycket av arbetet sker under mer eller mindre agila former. I en annan session drog jag igång en diskussion om vad som är de viktigaste HR-uppgifterna på en arbetsplats, vad man inte kan prioritera bort och var gränsen går mellan vad HR-avdelningen och vad cheferna ska göra.Bryggan_blogg Jag är en person som triggar rejält på samspel mellan människor. På #HRunconf samspelas det hela tiden. Jag blir sådär fånigt pirrigt lycklig när jag tänker på det. För det där samspelet fungerar på så många olika plan; i stora grupper och i små konstellationer. Och är man som jag ibland rätt introvert som person går det faktiskt bra ändå. Man måste inte prata med alla hela tiden. Det är helt OK att sitta och lyssna eller att gå iväg och tänka alldeles för sig själv. En stund på bryggan i soluppgången kan göra susen för både själen och hjärnan även i ett sådant här sammanhang.

Bollhavet_bloggOch så en liten grej till, när jag ändå är inne på det där lite fåniga. Bollhavet. Har du provat att hoppa i ett bollhav för vuxna? Ja, det låter jättelarvigt. Men det är så frigörande roligt, så det borde alla få prova. Man får, men man måste inte. Bollhavet är inte typiskt för HRunconf, men Happy Tammsvik som samarbetar med HRunconf har ett sådant, och det passar faktiskt klockrent in i konceptet, det lika väl som den utsökta maten och den rogivande miljön.

Jag längtar till i maj när det är dags för nästa HRunconf! Vi ses väl?

/Chris

 

 

 

 

Prenumerera på HRunconfs nyhetsbrev!

Prenumerera på HRunconfs nyhetsbrev!

Håll dig uppdaterad med det senaste inom HR

Du prenumererar nu på nyhetsbrevet.